Nu däremot, under den första veckan av bland annat scenframställning, då vi fokuserat på att skala bort så mycket uttryck så möjligt förutom det essentiella – rörelse, och avstånd - och vad de faktorerna skapar för dramatisk laddning - erfar man en otroligt uppfriskande känsla. Det är nödvändigt att vi arbetar på det här viset, betraktar teatern som olika former av uttrycksteknik. Många har annars fastnat i bilden av teater som skådespelaren som står på scenen och läser högtravande ur en text. Det var den första frågan min pappa ställde när jag träffade honom i fredags; får ni läsa olika texter, vilken pjäs ska ni sätta upp? Det är det som är så befriande, att det inte är själva målet. Målet är någonting mycket större.
Att komma till kärnan av det som är interaktion och samspel, det är något som gör mig alldeles lyrisk. Därför vill jag inte ha helg, jag längtar bara till nästa vecka.
Lisen
